glitterdelfin

Blev fredagsmys på Öland igår. Sen tog vi drive-in på hemvägen. Mitt i natten och vi var
både trötta och hungriga. Blev några timmars sömn iallafall.  Arbete från 7-14 idag.
trött i hela kroppen, i huvet, fötterna. men det är väl som det ska vara. Sen har Signe fixat
så vi ska plocka upp julgranar och pynta på MAXI iår igen. Gutt som fan! det tackar jag för.
2000 för att få umgås med Signe och julpynta. inte helt fel?
Helt enkelt flyter min ekonomi på...lite work på det.

Nja, tror inte det. Men om du mot förmodan är så dum att du tänkt döpa ditt barn till något av
dessa namn passar jag nu på att berätta att dem inte kommer godkännas: Skrot, Blomsterblomman,
Kaninen, Tuvaluva, Tequila, Christiania, Någon, Freedom och göken. osv osv...Suttit några timmar
och läst om namn. uppgiften är klar = att jag har några lediga svenskalektioner framför mig. gutt.

Igår när jag skulle handla hade jag glömt min plånbok. Den låg visst i min jacka hemma. En lite pinsam
situation men det löste sig, då jag kunde "hämta ut" grejerna idag. 2 små halsband och ett läppstift.
Dagens fynd då det ena halsbandet endast gick på 10 riksdaler.

Det hela började med att vi var på jakt efter ett speciellt klädesplagg. (Hemligt eftersom det skulle va present).
Det fanns på sabines second hand. När vi kom var alla kläder borta. Vi frågade. Hon sa att allt var bortplockat,
men att vi själva fick jobba för att leta rätt på det. I en långssmal garderob fanns hur många kartonger som
helst staplade på varandra. Det vi letade efter skulle finnas längst in trodde hon. Det vara bara att sätta igång.
Niklas, Abbe, Kenny, jag och Anna hjälptes åt att lassa ut allting. Kollade igenom varenda låda, men inget napp.
Hon utnyttajde oss till att bära en massa grejer. Sen sa den gamla gubben att saken kanske fanns på deras lager.

Och här börjar biljakten. Vi for efter i Abbes bil, långt långt ut till en öde lada. Det såkallade lagret. Vi trodde
att han skulle leda oss till en lada för att mörda oss. (bild 4, ganska läskig). Lagret var asstort och sunkigt.
Det fanns enbart SKRÄP där. Jag tror inte att man skulle kunna använda en enda grej. 100 lådor med gamla bestick,
 en hel hög lampskärmar, några lådor gamla äckliga trädgårdshandskar, hästgrejer från medeltiden,
en gammal handikapptoalett, mögliga täcken, burkar i mängder.. ja gud vet vad som fanns. Behövs upplevas
för att förstå. Dags igen att rota igenom kartonger och svarta sopsäckar. Det var nästan taget ur en skräckfilm,
då man gick runt och nästan väntade på att en yxa eller nått skulle trilla ner och kapa våra huven. Vi hittade
aldrig det vi letade, men vi överlevde iallafall.

Ibland bryr jag mig för mycket. Ibland inte alls. Jag försöker alltid vara alla till lags. Jag vill att alla ska vara nöjda. Jag kan inte säga nej till folk. Jag kan inte neka folk en tjänst de ber om. Jag ställer alltid upp så gott jag kan, om jag kan. Är jag är rädd för att bli avvisad? Är jag rädd för att förlora mina vänner? Eller rädd för att dem ska må dåligt? Mitt huvud vet mycket väl om att ingen kommer sluta umgås med mig bara för att jag inte följer med ut en fredagskväll, eller hinner ta med de där viktiga sakerna i tid.

 Det är klart att det är viktigt att bry sig om sina vänner och sin familj. Det är viktigt att bry sig om allt i sin egen omgivning och se till att allt fungerar som det ska. Men var går gränsen? Det händer ganska ofta att folk klagar över maten när vi sitter i matsalen. Jag brukar ta till klichén ”Men tänk på barnen i Afrika”. Jag är inte på något sätt oseriös. Efter min resa till Afrika för två år sedan, tänker jag verkligen extra mycket på hur dåligt dom har det där. Att dom kan springa flera kilometer för att få en ynka liten klubba. Jag mådde rent ut sagt dåligt, när vi åkte genom byarna på landsbygden, iklädda fina kläder, med kameror och godis. Jag kunde knappt titta på dem. Jag ville mest blunda för verkligheten.

Det lite ironiska svaret jag brukar få i matsalen är: ” Men barnen i Afrika kan ju ändå inte få vår mat. Eller jo, hehe, vi kan ju skicka ner våra rester”. Eller, ”Men barnen i Afrika får ju skylla sig själva att deras land inte hänger med i utvecklingen”. Då brukar jag inte bli lite, utan mycket irriterad. Hur kan man ha mage att sitta här i ett i-land, med rena kläder, gratis skola och gratis mat och samtidigt skratta och hånle åt dem som skulle göra vad som helst för att ta din plats. Göra vad som helst för att äta det du sorterar bort som skräp.

Jag begär inte att alla ska vara så duktiga och tänka på barnen i Afrika. En tanke är egentligen inte så mycket att ha i det här fallet. Men att sitta och säga att det är deras fel är ändå idiotiskt. Jag funderar på om jag är onormal som brukar tänka på detta. Kanske borde jag istället tänka lite mer på mig själv. Sluta vara en duktig flicka och bli lite mer ego. Sluta vara alla lags. Börja med att säga nej.

 Men vad skulle hända om hela världen tänkte så? Ja, det kanske vi får se om ett par år. Jag tror att världen är på väg att gå under med alla dessa egotankar som strömmar runt i vår atmosfär. ”Det är inte konstigt att det är krig i världen”, som man brukar säga. Så det kanske är lika bra att jag ger upp. Jag tänker aldrig mer ta upp det där med Afrika. Ingen verkar bry sig ändå. I fortsättningen tänker jag bry mig om mig själv, min hälsa och framförallt MITT liv. Det kan väl hända att jag tänker ägna en tanke eller två åt mina kära vänner och min familj. En liten tanke åt fattigdomen i Afrika någon gång ibland kanske. Jag tror inte jag kommer att kunna släppa det ändå, hur mycket jag än försöker. Jag är väl för snäll antar jag. Men jag ska försöka sluta med det.

 Emilia Thor, MP07B, textkommunikation C

Idag skulle vi göra studiebesök. I en jättestor studio i Kristianopel, där alla "största" artister
tex Per Gessle har varit och spelat in. Var det tänkt. När vi kom till Ugglan hade Håkan precis
ringt ett samtal och fått reda på att den där största studion visst låg i Torsås.
(Bra att han inte hade tagit reda på det innan). Iallafall blev det en liten tripp med minibuss till Torsås.
Håkan körde fel mer än 3 gånger. Vi letade efter Maxe som skulle visa oss runt och prata.
Det visade sig att han var i Växjö. (bra Håkan. Du som hade ringt och checkat att vi fick komma idag).
Vi fick iallafall oss en visning. Visst var studion (som verkligen var stor) häftig.
och dom som fick prata istället var bra. Men det blev ju lite oförberett och lustigt.
Håkan passade mest på att skämma ut oss genom att skryta om sina gitarrer och dyra mikrofoner
där hemma. Han skröt om våra radiostudios och vår utbildning som är sååå bra. Om allt vi får göra.
Alla produktioner vi gör. Att vi använder bra datorprogram och bra utrustning.
Försökte få oss att framstå lika bra som stage4youprogrammet.

Men herregud , jag har inte sett röken av programmet Cubase. Var är alla skivinspelningar vi "har gjort"?
Var är allt det där bra du snackade om? Du glömde berätta för dem på PAMA REDORDS att vi sitter och läser
dödsannonser för en taltidning! Att vi lägger ner dyrbar tid av vår C-kurs för att träna på att läsa EXAKT
så som KLAS gjorde när han hade jobb.

"Det är faktiskt C-kursen", som du, Håkan brukar säga... Lägg ner taltidningen och lär oss nått vettigt och
kul för en gångs skull. Så vi har nått att stå på när vi går ut till våren...

Jobb och alldeles för lite sömn. Stressigt som fan. fattar inte att folk köper tårtor bara sådär? Det är
ju inte ens så gott. Hm, visserligen har lite smakprov flugit ner i magen idag, men man måste ju ha
energi när man inte ens har tid att gå på toa för kön ringlar utanför dörren. Tillochmed en busslast
med folk kom och skulle ha mackor (och beska droppar :O sen dansade dom massa till jukeboxen.
(ja kanske lite fulla). Iallafall: nu har jag en halvtimme på mig att göra mig iordning för nästa Kalas.
Partaj i Borgholm och fira Ida T som fyller år! sen blir det utgång i stora staden Kalmar.
Får vila mig på bussresan...för pepp, det ska jag va ikväll!