Borde jag bli lite mer ego?
Ibland bryr jag mig för mycket. Ibland inte alls. Jag försöker alltid vara alla till lags. Jag vill att alla ska vara nöjda. Jag kan inte säga nej till folk. Jag kan inte neka folk en tjänst de ber om. Jag ställer alltid upp så gott jag kan, om jag kan. Är jag är rädd för att bli avvisad? Är jag rädd för att förlora mina vänner? Eller rädd för att dem ska må dåligt? Mitt huvud vet mycket väl om att ingen kommer sluta umgås med mig bara för att jag inte följer med ut en fredagskväll, eller hinner ta med de där viktiga sakerna i tid.
Det är klart att det är viktigt att bry sig om sina vänner och sin familj. Det är viktigt att bry sig om allt i sin egen omgivning och se till att allt fungerar som det ska. Men var går gränsen? Det händer ganska ofta att folk klagar över maten när vi sitter i matsalen. Jag brukar ta till klichén ”Men tänk på barnen i Afrika”. Jag är inte på något sätt oseriös. Efter min resa till Afrika för två år sedan, tänker jag verkligen extra mycket på hur dåligt dom har det där. Att dom kan springa flera kilometer för att få en ynka liten klubba. Jag mådde rent ut sagt dåligt, när vi åkte genom byarna på landsbygden, iklädda fina kläder, med kameror och godis. Jag kunde knappt titta på dem. Jag ville mest blunda för verkligheten.
Det lite ironiska svaret jag brukar få i matsalen är: ” Men barnen i Afrika kan ju ändå inte få vår mat. Eller jo, hehe, vi kan ju skicka ner våra rester”. Eller, ”Men barnen i Afrika får ju skylla sig själva att deras land inte hänger med i utvecklingen”. Då brukar jag inte bli lite, utan mycket irriterad. Hur kan man ha mage att sitta här i ett i-land, med rena kläder, gratis skola och gratis mat och samtidigt skratta och hånle åt dem som skulle göra vad som helst för att ta din plats. Göra vad som helst för att äta det du sorterar bort som skräp.
Jag begär inte att alla ska vara så duktiga och tänka på barnen i Afrika. En tanke är egentligen inte så mycket att ha i det här fallet. Men att sitta och säga att det är deras fel är ändå idiotiskt. Jag funderar på om jag är onormal som brukar tänka på detta. Kanske borde jag istället tänka lite mer på mig själv. Sluta vara en duktig flicka och bli lite mer ego. Sluta vara alla lags. Börja med att säga nej.
Men vad skulle hända om hela världen tänkte så? Ja, det kanske vi får se om ett par år. Jag tror att världen är på väg att gå under med alla dessa egotankar som strömmar runt i vår atmosfär. ”Det är inte konstigt att det är krig i världen”, som man brukar säga. Så det kanske är lika bra att jag ger upp. Jag tänker aldrig mer ta upp det där med Afrika. Ingen verkar bry sig ändå. I fortsättningen tänker jag bry mig om mig själv, min hälsa och framförallt MITT liv. Det kan väl hända att jag tänker ägna en tanke eller två åt mina kära vänner och min familj. En liten tanke åt fattigdomen i Afrika någon gång ibland kanske. Jag tror inte jag kommer att kunna släppa det ändå, hur mycket jag än försöker. Jag är väl för snäll antar jag. Men jag ska försöka sluta med det.
Emilia Thor, MP07B, textkommunikation C
Denna texten tyckte jag mycket om!
men det handlar ju inte om att sluta vara alla till lags och bli mer ego eller lära sig att säga nej. det handlar ju om att man ska utgå från sig själv. frågar någon dig om en tjänst/ditt sällskap en fredagskväll eller om du kan ta med dig en viss sak, ja what so evz, måste man ju utgå från sig själv. vill jag ut på fredag? är jag sugen? ja nej kanske??? DÄR hittar man svaret och så svarar man ju som man känner? om man inte svarar som man känner är man ju inte snäll. då ljuger man ju bara.
sedan måste man ju kompromissa. ibland vill man inte alltid en sak men måste kanske göra det ändå. typ. eh. plocka ut diskmaskinen eller var det nu kan vara.
och hur kan man BRY sig FÖR mycket? förstår inte. jag tycker inte att man kan bry sig för mycket av något, däremot lägga för stor tyngd/tanke på något som kanske inte är värt det, för både ens egna och andras hälsa och betydelse. vissa småsaker som man lägger energi på kanske inte behöver det egentligen.
och varför ska man sluta vara snäll??? som sagt. det handlar inte ens om hur snäll man är. man är ju inte snäll om man säger en sak fast man egentligen vill en annan? vem är man snäll mot då? sig själv? nej. sina medmänniskor? nej. dem ljuger man ju för. och skapar förvirring.
och det här med barnen i afrika. first of all är ju de som sa det där i matsalen, typ amanda eller vem det nu var, jag var ju inte med. otroligt dum och korkad och opåläst som sa det, men förhoppningsvis (och troligtvis, eller?) inte heller så seriös. (sedan kan man ju diskutera hurvida det är kul att skämta om, men aja) det är bra att man tänker på omvärlden, i detta fall afrika, det visar ju bara att man vet att det ser olika ut världen över. och det är bra att påpeka det ibland för att påminna sina kompisar! sedan gör man ju ingen direkt skillnad med sitt uttalande, så att sluta kommentera tillståndet i afrika för att man tycker att man är för snäll då och känner att man måste tänka mer på sig själv är ju.. pretty much bullshit?
och det här är MINA åsikter/tankar som slår MIG när jag läser den här texten. mina okeejj. bara för att jag yttrar mig om detta nu betyder INTE det är jag har RÄTT på några som helst vis (som du gärna envisas med att säga "jaja signe du har rätt" varje gång jag kommer med min åsikt...... och då är du inte snäll!! så sådär bedårande snäll 24/7 kan jag inte hålla med om att du är. inte mot mig iaf hehehhhh)
och nu kan ju alla som tror att jag är OVÄN med emilia eller inte tycker om henne ehhhh bara ta den tanken och slänga i en soptunna!!! för så är INTE fallet. jag skriver bara vad som slår mig när jag läser just DETTA INLÄGGET. inget annat. emilia är en jättefin och söt person på många sätt. såhär kommenterar jag på många bloggar. använder mig av det bedårande kommentarsfältet. även på bloggar som mina bästaste bästa vänner skriver. ok :)
