Det blir aldrig som man tänkt sig...

jag vet inte vem som berättade. när jag kom fram till torget var det redan sagt.
allt var över. förstört och jävligt onödigt. på fyllan är det bäst att alla kniper käft och låter saker och ting behandlas av personerna i fråga. gjort är gjort. alla är arga och besvikna. vems felet är vet ingen. jag vet inte var jag står eller vad jag tycker. just nu är jag mest ledsen och tänker på den hippiesyster jag inte vill förlora. antar att ett förlåt inte hjälper.iallafall.

Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0